Vi som driver bigfighter.se är naturligtvis stora MMA-fans. Vi älskar sporten – både att utöva den och titta på den. Varför då, undrar många – är inte MMA bara ett gäng busar som älskar att slå varandra på käften?
Naturligtvis inte, utan är något Mixed Martial Arts helt annorlunda. Det är svaret på den grundläggande frågan om vilken fighting-stil som är bäst, svaret på frågan om Chuck Norris skulle spöa Mike Tyson. Det är en gränsöverskridande kampform där de bästa utövarna från många olika sporter kan mötas och göra upp för att sedan kröna en mästare.
BJJ – ett kroppens schack
En av tjusningarna vi ser med MMA är den enorma tekniska kompetens som krävs för att bli framgångsrik utövare. Du ser sällan några riktiga bråkstakar i en oktogon eller MMA-ring, utan du måste vara kroppsligt intelligent utöver det vanliga och också extremt snabb i huvudet för att inte fastna i en armbar eller en triangle choke när du ligger på mattan och kramas med din motståndare.
Muay Thai – brutal poetisk kraft
Inom MMA har det pendlat kraftigt genom åren vilken sport som har varit dominerande. I sportens historia var det BJJ, BJJ och åter BJJ. I takt med att fler hittat, eller tvingats hitta till, den brasilianska jiu jitsun för att ens ha en chans så har dock andra sporter tagit mer plats. Ett tag var det grekisk-romerska brottare som dominerade, ett tag var det bara striking som gällde och periodvis har tunga sprawl and brawl-fighters krossat allt motstånd. Den andra sporten som konstant varit närvarande bredvid BJJ:n har dock alltid varit den thailändska nationalsporten Muay Thai – thaiboxning. Med sina stenhårda slag, brutala rundsparkar och vassa knän har thaiboxningen format många mästare genom åren.
Kamratskap och kamp
En sak vi, och många med oss, älskar med kampsporten är den kamratskap som frodas på mattan eller i ringen. I det genomsnittliga omklädningsrummet på ditt lokala kampsportsgym kan du vara säker på att hitta en polis bredvid en yrkeskriminell, tillsammans med kanske din revisor och helt vanliga småbarnsföräldrar. Vissa av dem satsar på en karriär som professionella fighters medan vissa andra bara satsar på att bli av med ett par trivselkilon. Oavsett anledning till att man är där så är man dock alltid välkommen, och det finns aldrig anledning till att visa annat än respekt för sina klubbkamrater. Få saker är så inkluderande i kampsport som respekt, för när du väl står där öga mot öga mot din motståndare är du inte längre tjuv eller polis, fattig eller rik; utan det enda du är är en fighter. Och fighters respekterar man, oavsett anledning till att man står eller ligger där.